LISEN

Jag har varit så himla trött hela dagen i skolan. Det värsta jag vet med att vara trött är att jag blir så otroligt fnittrig. Det finns nog inget mer jag stör mig på än folk som fnittrar helt okontrollerat. Fast jag vet inte ens om jag fnittrar. Det är mer att jag skrattar på ett trött uttråkat sätt. För det är liksom lättare att fortsätta skratta än att förmå sig att sluta. Vet inte varför jag är trött men det kan ha att göra med det sköna vädret. Idag är det verkligen helt underbart. Tokvarmt men inte alls kvavt. Det är såhär det ska vara.Låg på skolgården och pluggade fysik. Eller Anna och Josse pluggade, jag mest bara låg. Sen försökte Josse cykla hem med en cykel i handen och sittandes på en annan. Det måste verkligen vara jättesvårt för jag har nog aldrig sett någon så fokuserad innan. Cykeln i handen cyklade dock in i hennes egen cykel i närheten av Rönneholmsparken och Josse trillar av cykeln... eller egentligen välter hon mer med hela cykeln. Och trött som jag börjar jag skratta. Det såg ju så komiskt ut... men ibland borde man verkligen vara tyst. Tur att hon inte hade brutit benet eller något för då hade det varit fyskäms på mig. Snart är det praktorkester för någon av de sista gångerna. Blir helt deppig när jag tänker på det. Men en god nyhet är iaf att vår mentor ska ha barn. Eller det är ju kul för henne fast inet för oss. Jag kunde nästan förbise att vi inte skulle få ha henne nästa år när jag så hur lycklig hon var. Det är lite sorgligt att mina lärare har ett mer lyckligt kärleksliv än vad jag har. Först min engelsklärare som fick barn... eller hans tjej fick, och sen min historielärare som kom tillbaka till skolan en måndag och sa att han hade gift sig och att han var lite avtrubbad för han gick runt i en rosa luddig värld. Och nu min mentor. Men jag önskar dom all lyckla i livet.

I helgen blir det att jobba, på lördag ska jag passa Malva och på söndag är det telefon som gäller. Men det är pengar pengar. Sommaren är snart här och snart är det tågluffning. För att vara exakt är det ungefär om 52 dagar jag och hansi ska träffa Sofia i Paris. Hur sjukt låter det inte... "Vi ses i Paris" :D