LISEN

Jag har nog aldrig riktigt gillat förändringar. Nya saker är kul. Men det som är riktigt viktigt... som hemma. Det har jag velat ha som det är. Fast nu. Jag vet inte jag börjar kanske växa upp. Det ska bli kul att åka hemifrån och sen när jag kommer hem flytta till lilla lägenheten direkt. Fast samtidigt känns det hemskt att tänka på att jag efter jag har åkt iväg inte kommer flytta hem igen, och det gör mig livrädd. Måste erkänna att jag får lust att krypa upp i mammas knä igen. Jag är inte riktigt redo för att bli stor, eller framför allt tycker jag väldigt mkt om att ha folk omkring mig som mina stötdämpare. Måste jag bli stor? Jag känner miig väldigt..... vad det där ordet nu är. Jag vill inget hellre än att flytta hemifrån och ta hand om mig själv och sitta uppe hur länge jag vill och göra som jag vill och vara fri, samtidigt som det jag allra helst vill är att gå om gymnasiet och bo hemma hos mamma och pappa. Vad är ordet för det här tillståndet nu igen?

Idag har jag umgåtts med min iPod, min dator, Sex & The City och städskrubben. Yeah!

Imorrn är det barnpassning och förhoppningsvis utgång som gäller. Imorrn kommer bli en bra dag. Synd bara att min hals ska börja bråka nu. Men om man inte låtsas om något så finns det tydligen inte. Uppenbarligen. Om man inte låtsas om mig finns jag inte. VÄX UPP!!!!!!

Dagens soundtrack: Johnny Boy - Eva Cassidy