LISEN

Shit, jag är hemma från Hultsfred. Tillslut var jag bara trött på det. Efter ett antal dagars köld och lera blir man rätt trött. Men nu när jag har duschat och sovit och kollat en massa på tv har jag insett hur fantastiskt tråkigt livet känns framför tvn. HUR HUR HUR kan jag aldrig ha varit på en festival förrut. Har fått umgås fantastiskt mycket med sofia och min syster och en hel del med Hanna och andra nya och gamla bekantskaper. Anna panna har jag fått stilla saknaden efter lite men petter lyckades jag aldrig träffa. Hur som. Vad jag skulle komma till var att jag hörde human nyss och satt och rös i en halv minut och höll på att börja grina. Jag kan inte sluta lyssna på love child och framförallt så vågar jag inte riktigt lyssna på winnerbäck. Hur kan jag inte ha sett honom sen zinken innan det här????!!!! Första spelningen stog jag utanför i regnet efter att ha tappat bort alla på regina spektor. Efter en lång tids regn började det tillslut spöregna och de tryckte in än fler på teatern. Tur för mig som fick se de två sista låtarna . Det var magiskt. Tom när jag stog ute i regnet helt själv och frös som en gris var det magiskt. Dagen efter, fredagen, var det spelning på pampas, rockspelning. Och istället för att stå själv (med en nyfunnen bekantskap visserligen men ändå) fick jag stå med vänner och sjunga mig hes. Började grina, jag vet inte riktigt varför jag helt plötsligt svämmar över hela tiden, men så är det iaf. Dagen efter, sista dagen på hawaii och började grina igen. Haha, men det är så fruktansvärt känslosamt för mig. Och att stå där med sofia som betyder en stor del av låtarna blev tydligen för mycket.

Annars var fibes oh fibes spelningen den som övverraskade mig mest. Jag trodde inte att jag skulle tycka om den så mycket men jag älskade den.

Annars, regn och lera hela festivalen. Allt är blött och lerigt. Men vad spelar väll det för roll när det är helt underbart.